Måndag, blääää

Yoo hopp everybody :P

  

Hoppas ni där ute mår bättre än vad jag gör idag, mår så sjukt illa så det e inte sant. Men ska nog sätta mig på bussen hem efter tyskan, har ju inte fler lektioner då så kan lika bra jobba hemma som att sitta här o må skit.


Igår var man med herrlaget i Karlshamn o kollade när de spelade. Tro det eller ej men de vann. Så bussresan hem blev mycket munter och stoppet på mc tycktes inte störa dem en meter ;) Vi var 5 tjejer som var med; jag, Kenny, Elle, Olander och Petra. Vi hade mycket trevligt och det var nog tackvare oss som de vann ;P Oscar var ju också med, och han hördes ju mest av alla som vanligt. Haha. Men så e dt ju o vi tycker om honom ändå, även om han låter lite mycket ibland. Men han e ju min "lillebror" så jag står nog ut med honom iaf.


Matchen då. Jo, de svarta var riktigt bra och spelade helt rätt. De hade nog lärt sig från förra året när det inte gick lika bra i Karlshamn. Men alla blir vi äldre och visare och lär oss nya saker, eller vad säger ni????? Men några som inte var lika bra igår var de män som var klädda i gult. De höll ingen jämn nivå o spelarna visste nog inte riktigt var de hade dem. Men så är det ju ibland. Sen beror det på med vilka ögon man ser det, men i svarta ögon sett så var det ju tur att de inte fick avgöra matchen. Men om man ser med röda ögon så ser man nog att de avgjorde den. Menmen, det e ju en bedömnings fråga. Men vi var nöjda när vi åkte hem iaf och det tyckte vi var huvudsaken. Hehe =)


Har ju själv spelat match också. I fredags med damlaget i Hässleholm. Det gick ju inte lika bra som för herrlaget, men vi måste får in den lilla vita saken, annars kommer detta aldrig att vända. Visserligen gjorde vi två i fredags, men de gjorde fler och då hjälper det ju inte att man gör två, eller? Vi jobbar och sliter, men får inte in bolluslingen. Det börjar faktiskt bli riktigt irriterande. Men någon gång måste det väl vända för alla, hoppas bara det inte tar allt för lång tid, det börjar bli riktigt jobbigt att vänta på vändningen. Men det är väl bara att hänga i antar jag, stötta alla så gött som jag kan. Men ibland känns det lite hopplöst, men måste finnas där för dem, de behöver mig. Det har jag intalat mig iaf. Men man vet ju aldrig, de kanske bara tycker det e jobbigt. Vissa gör ju det när man försöker hjälpa dem.

Jaja, nu ska jag kanske ta lite rast. Just det jag skriver blogg under arbetstid. Haha =) har alla det så här bra? Tror inte det va ;P Haha. Nej, nu ska jag ta rast o käka min macka, eller försöka iaf, sen ska jag gå på tyskan och gå hem sen.

Ha dt bäst alla

XOXO Elin


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0