Jag måste nog skärpa mig...
Elin är inte direkt bra på det här med att blogga. Hon kommer inte riktigt ihåg att uppdatera och när hon väl gör det så känns det inte som hon har något att berätta. Men nu ska hon försöka bli lite bättre på det och kanske komma ihåg att uppdatera minst en dag i veckan, kanske till och med mer… Who knows? ;-)
I alla fall, som jag skrev var det ett tag sen och ni undrar kanske vad som hänt sedan sist. Tja, jag har börjat och gått halva sista året på gymnasiet och tar alltså STUDENTEN till sommaren. Det ska bli så underbart att komma ifrån skolan och bara göra något annat. Sen, man vet ju aldrig, kanske jag hoppar på en utbildning direkt. Men det beror helt på hur långt jag kommit i mina planer om framtida yrke. Just nu… lärare. Men imorgon, eller nästa vecka, vet jag inte vilka galna idéer jag kommer få. Det kan ju ingen veta direkt. Så vi får helt enkelt vänta och se. Men, om ni har tur, kommer ni får veta när jag vet.
Tror ni jag är förvirrad?!?
Annars, jag håller på att ta körkort, vilket är det drygaste jag någonsin har gjort. Att det kan ta så lång tid för de på körskolan att se mina föräldrar ser varje dag som jag kör med dem är helt galet. Men jag har kommit på att det här med körskola måste vara något som staten kommit på för att tjäna pengar, får egentligen räcker det att man övningskör med någon för att man ska lära sig. Det man lär sig på körskolan kommer man ändå aldrig använda sig av. Kanske någon del, men absolut inte allt. Jaja, det är ju bara att bita i det sura äpplet och betala med ett leende på läpparna, mer kan man nog tyvärr inte göra. Men nu hoppas jag att jag snart kan bli klar med det så jag har en sak mindre att tänka på.
Vill bli av med denna skyllt nu...
Som jag skrev lite högre upp så tar jag studenten till sommaren och det ska bli sjukt skönt att lämna gymnasiet. Jag kommer givetvis saknar vänner och vissa lärare, men att slippa gå till skolan varje morgon och veta att denna dag kunde jag lika bra ha stannat hemma ska bli helt underbart. Sen att jag antingen måste jobba eller söka till högskola/universitet är en annan femma, men just att känslan av att inte ha något att göra kommer försvinna är väldigt skönt.
Med studenten kommer en massa kostnader och annat grejs man ”måste” vara med på. Som balen tillexempel. Men där har jag sparat in en massa kronor genom att sy klänningen själv. Sen hur klänningen kommer se ut vet jag inte, men jag hoppas att med hjälp av textilläraren kommer den bli superfin J Ett projektarbete ska också skrivas, men det känns det som jag har full koll på, för tillfället. Jag hoppas att det kommer bli ett bra arbete och framförallt att det bli intressant. Men, det är ytterligare en sak som jag inte vet resultatet på ännu. Det kommer nog att komma ut här så småningom.
Tja, vad ska jag mer skriva om. Jo, jag har bytt klubb i innebandyn, så jag måste nog fixa headern (när jag kommer på hur man gör). Spelar numera i Hjärnarp IBK, div2 damer. Känns hur bra som helst. Givetvis saknar jag alla kompisar från Åstorp och den gemenskap vi hade där, men jag kände att det var dags för något nytt och det har jag fått med. Jag har blivit mycket bättre och känner att för varje träning som går utvecklas jag. Nu orkar jag ju spela hela matcher utan att kräva syrgas och nästan svimma efter slutsignalen. Att kunna göra det och ändå känna att man gett allt är hur underbart som helst. Och att spela i 2:an istället för 3:an är en enorm skillnad. Inte bara för att speltiden blir automatiskt längre eftersom tiden är effektiv, men tempot och spelet är helt skilda världar. Att det är så pass stor skillnad är egentligen skrämmande. Men så är det och jag känner mig hemma i Brainarp, även om det är en bit att köra till träningar och matcher. Men att känna glädje när man går till träningarna igen är något jag inte kände under sista delen av säsongen i fjol, och det var inte pga. laget, det fanns andra faktorer som bidrog till det. Men precis som innebandyn var när jag spelade i Åstorp är det en plats att stänga av hjärnan och sluta tänka. Och det är något som jag vill behålla.
Laget under SM-kvalet i Växjö :-)
Jag har fått en kusin till, en Anton. Han kom till världen den 28 december 2010. Det är Izabelles lillebror. Vår lilla buskusin var och hälsade på oss i söndags och det var oerhört mysigt och roligt att träffa den lilla busungen igen. Hon växer ju så fort nu och tiden bara flyger iväg. När vi får träffa Anton vet vi inte än, men förhoppningsvis blir det innan han hunnit bli allt för stor.
Kusinen under besök i Hyllinge. Öppnar här födelsedagspaket med Markus (lillebror)
Sen har det kommit en Olivia också. Det är Hanna, pojkvännens syster, som fått en underbar liten tös som fyller 1 år den 7:e maj, alltså född 7/5-2010. Hon är så busig detta barn och när hon lär sig gå kommer det att gå undan. Jag kan inte fatta att de växer så fort och att tiden den bara springer iväg. Snart sitter man väl där själv ;-) Nej, skämt åsido, det dröjer ett tag till. Just nu räcker det att låna och mysa en stund, sen klarar man sig till nästa gång.
Ser hon inte busig ut eller vad. Och redannär hon kryper är Olivia en vilding, tänk då när hon kommer gå.
090623, ett viktigt datum. Snart två år sedan. Samma här, tiden flyger iväg, men känslorna stannar kvar. Älskar dig över allt annat och att ha dig i mitt liv betyder allt. Sen att vi har lite att jobba på gör bara att kärleken hålls vid liv. Släpper dig aldrig Pierre och det vet du om <3
Älsklingen hade lite otur i Bydalen förra vintern. Han råkade hamna under en gran ;-)
Nä, nu vet jag inte om jag kan få ut mer av detta inlägg. Det kommer kanske ett inlägg till när jag kommit hem i eftermiddag, eller så kommer det efter lunch, man vet ju aldrig ;-)
Men ni får ha det underbart tills jag skrivet nästa gång, och det vet man ju aldrig när det blir (A) Det tar kanske nästan ett år till nästa gång också, det kan jag inte veta nu.
Ha det gött
XOXO Elin
