11. Mina syskon
Min lillebror. Min lilla ”djävulsängel”. Han som ena sekunden kan vara hur snäll och söta som helst för att nästa sekund bli ett litet monster. Hur kan man tycka så mycket om en person man aldrig vet var man har honom. Jag vet inte riktigt, men jag älskar honom precis lika mycket ändå.
Att ha en lillebror som spelar hockey är väldigt speciellt. Det blir en speciell känsla att varje helg under sin uppväxt gå in i en ishall någonstans i Skåne. Man kan inte föreställa sig hur det är om man inte har upplevt det själv. Men det ger en speciell familjekänsla. En slags sammanhållning om inte många andra familjer känner. Jag tror det är något som kommer från att ha idrottande syskon/barn eller till och med vänner. Att var och varannan helg inte kunna göra vissa saker för att det är cup hela dagen i Höör eller eftermiddagsmatch i Malmö eller Trelleborg. Men att spendera dessa dagar med familjen gör att vi idag kan spendera nästan hela helger på olika håll och ändå ha de familjestunder som många familjer kanske har varje lördagkväll, som vi inte har en möjlighet till då vi kanske är i helt olika delar av landet.
Men att ha en lillebror har sina fördelar. Även om han ska spela den tuffa killen som inte känner något så vet jag att om någon skulle såra mig eller göra så jag känner mig obekväm så skulle min lillebror förvandlas från ett lilla retligt monster till min egen skyddsängel. Det är en väldigt skön känsla att veta att det finns någon som alltid står på min sida. Även om det kanske inte är så hemma eller så andra kan se det, men när det bara är vi, ja, då träffar jag min riktiga lillebror. Han som är tre år yngre och, i alla fall ibland, tycker om sin storasyster. 
Lillebror, jag älskar dig!
