17. Mitt favoritminne
Jag kan inte direkt säga att det handlar direkt om mig, men det är ett roligt minne. Jag vet kanske inte ens om det är ett favoritminne, men det är som sagt väldigt roligt.
Den 3:e november, 2003 kanske, så blev jag om min bror oerhört förvånade när mamma och pappa klädde upp sig för att vi skulle åka ut i skogen under helgen. Vi hade ju tagit på oss joggingkläder och var ”utrustade” för att just åka ut i skogen. När föräldrarna sedan säger att vi kanske borde byta kläder för vi ska göra ett stopp på vägen så står vi där som två frågetecken. Vad yrar de om? Jo, de har tydligen bestämt sig för att de ska gå och gifta sig. Om vi var frågetecken tidigare så är det inget mot vad vi var nu. Vi fattade absolut ingenting. Det måste ju bara vara ett skämt! Men nej. Mamma och pappa stod på sig att vi skulle byta om, så det var ju bara att ställa in sig i ledet. Vi gick och bytte kläder, satte oss i bilen och åkte till Helsingborg för att föräldrarna skulle kunna gifta sig.
Under hela vigseln satt jag och lillebror som förstenade och vill nog egentligen bara försvinna från jordens yta. Men där satt vi och försökte fatta vad som höll på att hända. Jag tror knappt vi har fattat idag vad som hände den där dagen, men det hände. Mitt framför våra ögon och vi har ju inte direkt märkt någon skillnad mot innan. Vi lever ju likadant idag som vi gjorde innan de var gifta.
Som sagt, detta är ett minne som jag antagligen kommer bära med mig alltid. Inte för att det var en dag som jag just då tyckte var så rolig, men idag kan jag skratta åt det och det är något vi kan skratta åt tillsammans.
Tack mamma och pappa för ett minne som jag alltid kommer ha med mig.
