Livet i min egen lilla bubbla...

Min bästa vän, jag har många vänner jag skulle vilja skriva om i detta inlägg. Men den person det kommer falla på är den person jag känt sedan jag var cirka två år, Nisse. Eller hennes namn är ju Emilia, men Nisse kommer hon nog alltid kallas, det är något hon helt enkelt får stå ut med.

Nu vill vi inte ha några misstolkningar av bilden. Nisse visar bara hur bra hon sjunger ;-)

Utan min bästis skulle jag nog inte klarat mig igenom de långtråkiga dagarna i grundskolan eller de tuffa dagarna på gymnasiet. Att kunna ringa henne eller bar kunna skicka ett sms när man behöver prata av sig lite är den skönaste känsla som finns. Det är en riktig vän! När man känner att även om vi inte hörts av på ett ta så känns det som vi ses varje dag när vi väl träffas. Och att vi numer även kan inkludera våra pojkvänner gör ju inte saken sämre ;-)

Någon myskomin i Åhus :-P

Nisse, utan dig skulle jag inte klara mig och jag skulle kunna hålla på och skriva om dig hela natten om det skulle behövas, men jag tror inte jag behöver göra det. Du vet var du har mig och jag var jag har dig så någon större förklaring till varför vi står varandra så nära tror jag inte behövs. För alla där ute som har denna person som ni känt sedan barnsben och som vet allt om er, ni känner igen er. Sen att jag väljer att kalla Nisse för min bästis, ja, det är mitt val. Men alla mina vänner betyder oerhört mycket för mig, fast Nisse är det där lilla extra. Jag tror till och med jag skulle kunna ringa henne mitt i natten om det skulle behövas, hon skulle ändå svara. Och jag skulle absolut gjort det för henne, om jag vaknat när telefonen ;-)

Liseberg i nian. Fråga inte vad hon håller på med bara ;-)

Skämt å sido, Nisse försvinn inte ut mitt liv, det skulle vara en av de största förluster jag kan tänka mig <3



Sista dagen i nian...