Livet i min egen lilla bubbla...

Det har varit mycket. Det har varit skola, innebandy, ja lite av det mesta. Men samtidigt är det en helt vanlig månad under vinterhalvåret för mig, det är så det har sett ut de senaste fyra – fem åren.

Sen att just denna februari varit extra snöig och kall gör ju att det varit den kallaste vintersäsong jag någonsin gjort. Men det har också varit den roligaste. Så man kan ju säga att februari varit roligt, trotts kylan. Så detta har varit en rolig, men på ett sätt jobbig månad. Men å andra sidan skulle jag inte vila ha den på något annat sätt heller. Ett bättre februari är faktiskt svårt att tänka sig. Sen att det varit vissa personer som borde varit inblandade som kanske inte varit det, men de är i mina tankar. Hela tiden.



En kall månad februari...

Måste ju bara vara artonårsdagen. Att fylla arton var hur gött som helst. Att kunna göra vad man vill, att ha möjligheten att ta körkort, hur gött är inte det. Men dagen efter man fyllt arton vill man ju bara bli tjugo så man kan göra precis allt! Det kommer bli ännu bättre ;-)

 
Blev visst fel håll första gången (A)

Annars tycker jag alla mina födelsedagar är toppen. För alla har spenderats med människor jag älskar och det är den bästa presenten man kan få <3

Jag kan inte direkt säga att det handlar direkt om mig, men det är ett roligt minne. Jag vet kanske inte ens om det är ett favoritminne, men det är som sagt väldigt roligt.

Den 3:e november, 2003 kanske, så blev jag om min bror oerhört förvånade när mamma och pappa klädde upp sig för att vi skulle åka ut i skogen under helgen. Vi hade ju tagit på oss joggingkläder och var ”utrustade” för att just åka ut i skogen.  När föräldrarna sedan säger att vi kanske borde byta kläder för vi ska göra ett stopp på vägen så står vi där som två frågetecken. Vad yrar de om? Jo, de har tydligen bestämt sig för att de ska gå och gifta sig. Om vi var frågetecken tidigare så är det inget mot vad vi var nu. Vi fattade absolut ingenting. Det måste ju bara vara ett skämt! Men nej. Mamma och pappa stod på sig att vi skulle byta om, så det var ju bara att ställa in sig i ledet. Vi gick och bytte kläder, satte oss i bilen och åkte till Helsingborg för att föräldrarna skulle kunna gifta sig.

Under hela vigseln satt jag och lillebror som förstenade och vill nog egentligen bara försvinna från jordens yta. Men där satt vi och försökte fatta vad som höll på att hända. Jag tror knappt vi har fattat idag vad som hände den där dagen, men det hände. Mitt framför våra ögon och vi har ju inte direkt märkt någon skillnad mot innan. Vi lever ju likadant idag som vi gjorde innan de var gifta.

Som sagt, detta är ett minne som jag antagligen kommer bära med mig alltid. Inte för att det var en dag som jag just då tyckte var så rolig, men idag kan jag skratta åt det och det är något vi kan skratta åt tillsammans.

Tack mamma och pappa för ett minne som jag alltid kommer ha med mig.

Vill jag hålla för mig själv... Jag hoppas ni inte blir allt för besvikna, men jag känner att det är något som bara mina absolut närmast ska få ta del av. Inte för att ni läsare inte står mig nära, men det är helt enkelt för privat för att jag ska vilja skriva om det i bloggen. Hoppas som sagt att ni inte blir allt för besvikna...



Får bjuda på en lite rolig bild istället ;-)

Detta blir ett svårt inlägg at skriva. Drömmar kan tolkas som många saker. Vad vill jag göra efter skolan? Hur långt vill jag nå med innebandyn? Hur ser min framtida familj ut? Ja, det finns många tolkningar. Man kan ju även tro att det handlar om vad jag drömmer om på nätterna, men det kan jag tyvärr inte svara på. Jag kommer aldrig ihåg vad jag drömmer, så det kan bli svårt att skriva om det. Men resten kan jag försöka beskriva.

Vad vill jag, Elin Bergsten, göra efter skolan? Ja, just nu är jag bara så trött på skolan att jag vill slippa den. Men samtidigt har jag hittat ny inspiration till att plugga vidare. Dagen ”drömyrke” är, tro det eller ej, lärare. Mattelärare. Det är kanske inte det mest populära ämnet, men när man alltid har haft lätt för ett ämne och tycker det är relativt lätt att förklara för andra vad vi håller på med.  Sen var jag hamnar är en annan femma. Lund, Malmö, Göteborg eller någon annan av alla städer i vårt avlånga land.  Men det är något framtiden får utvisa. Samma med de övriga två ”frågeställningarna”. Jag har ingen aning om var jag kommer hamna, därför tycker jag det är bättre att inte säga något om det över huvudtaget.

Drömmar hör ihop med framtiden och vad framtiden har att erbjuda vet vi inte förrän vi är där. Därför är det bättre att ta en dag i taget och helt enkelt se vad framtiden utvisar. Sen att vi kan påverka vad som kommer ske i framtiden är en möjlighet, och vi ska absolut göra vårt bästa för att göra vår framtid så bra som möjligt.   

·         Klippt mig (ca 2 cm)

·         Bakat kärleksmums

·         Lagat kökssoffan

Vilken underhållande dag va ;-)

Måndag: Städade med mamma. Tränade.

Tisdag: Klippte mig. Handlade. Lagade kökssoffan. Bakade och lagade mat. Var på Ikea.

Onsdag: Träffa Nisse. Spela match.

Torsdag: Halmstad och bada med Nisse.

Fredag: Inget planerat så det blir väl att plugga…

Lördag: Samma som ovan, men inget plugg om jag blir klar på fredagen…

Söndag: Spela match.  

I min handväska finns just nu:

·         Pennskrin

·         Skolkalender

·         Miniräknare

·         Engelskabok

·         Mattebok + räknehäften

·         Linjal

·         Privat kalender

·         Naturkunskappapper

·         Schema

·         Andra lappar

·         Nycklar

·         Näsdukar

·         Nagelfil

·         Ipod

·         Hörlurar

En bra blandning va? Det är egentligen fel att säga att det är min enda handväska. Jag har cirka tre jag använder, men de övriga två är just nu tomma. Och visst är det konstigt att inte ha plånboken i handväskan. Tja, jag är inte så glad för att ha väska när jag är ledig. Det är lättare att ta sig runt utan en stor, klumpig väska som är i vägen hela tiden.  Men den ser bra ut i alla fall ;-)

 
Så här ser väskan ut som rymmer allt detta ;-)

Min lillebror. Min lilla ”djävulsängel”. Han som ena sekunden kan vara hur snäll och söta som helst för att nästa sekund bli ett litet monster. Hur kan man tycka så mycket om en person man aldrig vet var man har honom. Jag vet inte riktigt, men jag älskar honom precis lika mycket ändå.

Att ha en lillebror som spelar hockey är väldigt speciellt. Det blir en speciell känsla att varje helg under sin uppväxt gå in i en ishall någonstans i Skåne. Man kan inte föreställa sig hur det är om man inte har upplevt det själv. Men det ger en speciell familjekänsla. En slags sammanhållning om inte många andra familjer känner. Jag tror det är något som kommer från att ha idrottande syskon/barn eller till och med vänner. Att var och varannan helg inte kunna göra vissa saker för att det är cup hela dagen i Höör eller eftermiddagsmatch i Malmö eller Trelleborg. Men att spendera dessa dagar med familjen gör att vi idag kan spendera nästan hela helger på olika håll och ändå ha de familjestunder som många familjer kanske har varje lördagkväll, som vi inte har en möjlighet till då vi kanske är i helt olika delar av landet.

 




Men att ha en lillebror har sina fördelar. Även om han ska spela den tuffa killen som inte känner något så vet jag att om någon skulle såra mig eller göra så jag känner mig obekväm så skulle min lillebror förvandlas från ett lilla retligt monster till min egen skyddsängel. Det är en väldigt skön känsla att veta att det finns någon som alltid står på min sida. Även om det kanske inte är så hemma eller så andra kan se det, men när det bara är vi, ja, då träffar jag min riktiga lillebror. Han som är tre år yngre och, i alla fall ibland, tycker om sin storasyster.    




Lillebror, jag älskar dig!

Det här trodde jag aldrig att jag skulle göra. En dagen out-fit. Menmen, listan ”kräver” det så då är det väl bara att göra det.

Denna har jag gått runt i idag. Eller nästan. den ser inte riktigt lika dan ut, men eftersom jag inte orkade ta något kort fick det bli något som liknade. Tillsammans med ett par tajts, ”benskydd” och gympaskor. De två sist nämnda är nödvändiga då mina benhinnor håller på och är elaka. Nu har jag dock hoppat ur ”finkläderna” och tagit på jogginstället (A).

Min tro kan vara lite svår att definiera. Jag har en och jag är konfirmerad, men om det är för att jag är superkristen tror jag inte. Men jag tror på ett liv efter döden och att vi någon gång kommer att komma tillbaka till detta jordeliv. Sen hur, när eller var vi kommer tillbaka vet jag inte. Men jag vill, och tror, att vi på något sätt kommer tillbaka och kanske inte får en andra chans, men det vi gjorde fel i vårt ”förra liv” får vi kanske en ny chans att reparera i ett senare. Det är nog därför som vi har ”deja vu-” upplevelser och kan känna att vi gjort vissa saker tidigare och därför vet hur man ska göra i detta liv.

Ett ögonblick… Ja, det finns så många att välja på: Gothia åttondel mot FBCE, Sölvesborg/Åhus, SM i Växjö/Ängelholm, första dammatchen osv. Men ett ögonblick jag aldrig kommer glömma var när min älskade pojkvän kom hit första gången för att hämta mig när vi skulle till Hbg för att äta middag och kolla bio. Han stod utanför dörren med rosor och såg hur glad ut som helst. Sen att han inte riktigt hade kolla på var han skulle köra på motorvägen eller att vi hade lite problem att hitta någonstans att äta är små detaljer som ändå är så stora, som tillsammans bildar minnet av den 23 juni 2009. Att vi sen hade valt en bra film till på köpet gör ju inget (A)

Honey, jag kommer alltid bära med mig minnet av vår dag och vill inte att du försvinner ur mitt liv. (Även om du är lite förvirrad ibland ;-) )

Min bästa vän, jag har många vänner jag skulle vilja skriva om i detta inlägg. Men den person det kommer falla på är den person jag känt sedan jag var cirka två år, Nisse. Eller hennes namn är ju Emilia, men Nisse kommer hon nog alltid kallas, det är något hon helt enkelt får stå ut med.

Nu vill vi inte ha några misstolkningar av bilden. Nisse visar bara hur bra hon sjunger ;-)

Utan min bästis skulle jag nog inte klarat mig igenom de långtråkiga dagarna i grundskolan eller de tuffa dagarna på gymnasiet. Att kunna ringa henne eller bar kunna skicka ett sms när man behöver prata av sig lite är den skönaste känsla som finns. Det är en riktig vän! När man känner att även om vi inte hörts av på ett ta så känns det som vi ses varje dag när vi väl träffas. Och att vi numer även kan inkludera våra pojkvänner gör ju inte saken sämre ;-)

Någon myskomin i Åhus :-P

Nisse, utan dig skulle jag inte klara mig och jag skulle kunna hålla på och skriva om dig hela natten om det skulle behövas, men jag tror inte jag behöver göra det. Du vet var du har mig och jag var jag har dig så någon större förklaring till varför vi står varandra så nära tror jag inte behövs. För alla där ute som har denna person som ni känt sedan barnsben och som vet allt om er, ni känner igen er. Sen att jag väljer att kalla Nisse för min bästis, ja, det är mitt val. Men alla mina vänner betyder oerhört mycket för mig, fast Nisse är det där lilla extra. Jag tror till och med jag skulle kunna ringa henne mitt i natten om det skulle behövas, hon skulle ändå svara. Och jag skulle absolut gjort det för henne, om jag vaknat när telefonen ;-)

Liseberg i nian. Fråga inte vad hon håller på med bara ;-)

Skämt å sido, Nisse försvinn inte ut mitt liv, det skulle vara en av de största förluster jag kan tänka mig <3



Sista dagen i nian...

Vad är kärlek för mig? Kärlek är en underbar känsla som gör att det pirrar i hela kroppen. Att vara kär är den bästa känslan som finns. Men det kan också vara det mest plågsamma, om kärleken inte är besvarad. Sen kan man känna kärlek på olika sätt till olika saker eller personer. Man känner ju inte samma kärlek till sina föräldrar och syskon som till en pojkvän eller en sport eller ett djur. Alla sorters kärlek är viktig och utan kärlek tror jag att vi skulle gå under. Vi måste nog känna en kärlek till något, sen vad det är spelar inte någon större roll vad kärleken är till/för. Bara man får chansen att känna kärlek.

  
Vad är kärlek egentligen?

Den bästa känslan som finns är att umgås med människor/djur/ting man tycker om och känner kärlek till är den största av alla gåvor man kan få. Sen att dessa kan se olika ut och vara olika spelar som sagt ingen roll. Vi vill alla känna den underbara pirrande känslan och inte kunna le när man tänker på den man är kär i.

Jag vet hur underbar den känslan är. Jag har så många människor i min omgivning som jag tycker om och inte skulle klara mig utan. Sen att den kärlek jag känner till dessa människor är olika ut från person till person spelar åtta – noll. Det viktigaste är att ni vet vilka ni är. För jag vill att ni ska veta att ni är guld värda och utan er skulle jag inte klara mig igen livet.

 
Det vanligaste sättet att visa kärlek på är med hjälp av hjärtan

Dagens måltider… ska man verkligen säga vad man har ätit idag. Tja, det står ju på listan så då e det väl bäst att göra det ;-)

Frukost: Tallrik flingor med yoghurt

Fika: En banan

Lunch: Lite ris med någon kycklinggryta (Inge gott)

Fika: Ett äpple och en pizza bit (A)

Middag: Chilli con carne

Så, då var detta ”pinsamma” över. Sen är dagen inte slut än, så man vet ju aldrig om det blir något mer (A)

Ledsen att jag inte uppdaterat på hela helgen, men det har varit mycket som hänt så jag har helt enkelt inte haft någon ork att ens starta datorn. Men nu ska ni få fortsättningen på listan.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Mina föräldrar. Världens bästa. Utan dem skulle jag inte klara mig. Tänk er själva ett liv utan era föräldrar, det skulle inte kännas rätt och jag skulle inte känna mig hel.

Att leva utan mina föräldrar skulle vara som att försöka överleva utan syre, det går som sagt inte. Inte för att vi har ett perfekt förhållande på något sätt, vi har våra duster, men det är dem som gör att det är så mysigt att krypa ner under en filt och titta på en film eller något bra TV-program tillsammans en söndagskväll. Har inte alla gjort detta någon gång? Sen är det kanske inte så jätte vanligt när man är 18 år, men ibland vill man känna sig liten och vara som man var när man var fem år.

Vilka är då mina föräldrar? Mamma Karin jobbar på SEB och är allas vår mamma Karin. Hon följer med mig land och rike runt för att upptäcka olika sporthallar och städer, för att vi ska spela en match, cup eller en helt vanlig träning. Är det inte en fantastisk mamma så säg. Sen att man kan prata om det mesta med mamma gör inte att hon blir mindre viktig och jag vet redan nu, när jag fortfarande bor under samma tak som henne att jag kommer alltid vara beroende av henne. Det är henne jag kommer vända mig till när det är dags att flytta hemifrån (vilket ligger en bit bort i tiden) och att bilda familj (vilket antagligen ligger ännu längre bort i tiden).

Mamma har extremt roligt åt något =)

Nu var hon visst förvånad, hehe

Pappa är… pappa. Att ha min pappa Pelle är det bästa möjliga. Pappa finns där, men kanske inte på samma sätt som mamma eftersom han ofta är med lillebror på hockey. Men man glömmer aldrig när man var liten och kunde följa med på alla lillebrors matcher. Pappa tog så bra hand om småpojkarna och det är så det är att vara i hans närhet. Han tar hand om en och även om han inte alltid säger det så tycker han om när man busar med honom ;-)

Pappa sitter någonstans och dricker öl (A)

Min söta pappa =)

Som sagt, utan mina föräldrar skulle inte jorden snurra runt längre och syret skulle ta slut. Jorden skulle helt enkelt gå under. Men denna känsla är svår att förstå om man inte känner vår familj riktigt bra. För även om vi har våra duster så är det de bästa dagarna som räknas. Sen ska man inte glömma de jobbiga striderna, utan de gör att vi blir starkare tillsammans och kommer varandra ännu närmre.

Mysig middag för två somrar sen =)

Se så söta de är tillsammans <3

Mamma och pappa, jag älskar er och vill alltid ha er i mitt liv <3

Min första kärlek, tja det beror helt på hur man vill definiera den. Första gången jag hade en ”pojkvän” var i andre klass. Det var ett väldigt speciellt förhållande, på många sätt, men om det var kärlek vet jag inte riktigt. Det var i alla fall första gången som jag hade en pojkvän, men har man verkligen pojkvänner i andre klass? Nej, det tror jag inte. Då är det nog mer av att man tror man är kär, eller något liknande.

Sen har vi ju Henke. Henrik Lundqvist som jag så första gången när jag var tolv år. En snyggare människa hade jag aldrig sett och trodde att mina ögon skulle hoppa ur huvudet. Men att det skulle bli verklighet, fanns inte. Även om jag sa till mamma att han faktiskt bara var 22, så nej, det blev aldrig någon Henrik för mig. Men jag har ju klarat mig ändå, även om man då och då vilar ögonen på denna vackra människa.

Henke i Jönköping



Rätt stilig i kostym också

Men den första gången jag blev kär på riktigt, 23:e juni 2009. Det var helt otroligt att det finns en så fantastisk människa som min största kärlek är helt underbart och fantastiskt. Jag vill aldrig bli av med dig älskling. Att känna den otroliga kärlek som jag gör till dig trodde jag inte var möjligt, men tydligen går det att älska någon så det nästan gör ont ibland. Och även om jag ibland är lite hård och inte verkar bry mig, så gör jag det så sjukt mycket och jag vill verkligen aldrig bli av med dig. Jag vill inte att du sa försvinna ur mitt liv, det skulle jag inte klara av.

Älsklingen i Bydalen, under en gran



Lite mer upprätt =)

Men det är så olika hur man ser på kärlek. Den första kärleken man egentligen den man känner till sina föräldrar och syskon, och det är den kärlek som ska vara livet igenom.  Och med min familj är det inga konstigheter. Det är den mest underbara familj man kan tänka sig och jag vill aldrig släppa er <3

Vad ska jag skriva om lilla mig då? Ja, det här blir inte lätt när man inte är särskilt bra på att berätta om sig själv, men jag ska göra ett tappert försök.

Jag är en 18 årig tjej som bor i den lilla byn Hyllinge som ligger strax utanför Helsingborg. Att växa upp på ”landet” är väldigt speciellt och man lever i en lite skyddad värld. Men det har haft sina fördelar. Man hade nära till skolan och kompisarna bodde nära. Att ha många kompisar nära gjorde att man hade ett stort umgänge som har format en på många vis och alla har påverkat varandra på olika sätt och olika mycket. Men det har verkligen varit karaktärsbyggande att växa upp på det stället.

Dessa är några filurer som har påverkat min uppväxt, klass 6-9HB på avslutningsdagen av 9:an. Spenderade fyra år med dessa underbara människor :-)

Vinsten från ETT  basketkast på Liseberg. För övrigt är jag väldigt nöjd med hatten (A)

Numera går jag sista terminen på gymnasiet och ska alltså ta studenten till sommaren, vilket faktiskt blev väldigt mycket värklighet idag då min studentmössa kom. Eller den kom rättare sagt igår, men eftersom jag gick hem tidigare så fick jag den idag. Men helt ärligt, det gör inte så mycket, det är här och studenten känns ännu närmare. En underbar känsla.

Annars, innebandy styr mitt liv just nu. Om man ska hitta en dag att träffa mig får man först kolla spelschemat och dubbelkolla miljoner gånger för att vara säker på att det går. Men så är livet i idrottsvärlden och det är det livet jag valt att leva och jag är väldigt nöjd med valet. Jag hade nog inte överlevt om jag inte haft min innebandy. Utan den hade jag gått in i väggen för längesedan och inte klarat mig så här långt, framförallt inte genom de svåra åren under mitt liv.

Underbara minnen från helgen i Nyköping med underbara människor och ett helt fantastiskt lag <3

Betyder massor. Något jag inte skulle klara mig utan <3

Jag bor tillsammans med mina föräldrar och lillebror i vårt radhus på Topasvägen och ibland får vi påhälsning av pojkvännen som jag varit tillsammans med i ett och ett halvt år nu. Att kunna leva och bo på det sättet är helt fantastiskt, framförallt eftersom jag får vara omringad av människor som jag älskar och vill vara nära. Även kompisar och övrig familj kommer och hälsar på ibland, men de sover inte där lika ofta ;-)

Nä, nu vet jag inte om jag kan skriva mer. Det skulle vara om ni vill veta något mer. Skriv en kommentar så kompletterar jag

Ha en underbar dag

XOXO Elin

Hittade en lista. Nu ska jag bara ta mig till att skriva den också.

Börjar nog imorgon, orkar nog inte idag. Men man vet aldrig vad tiden bestämmer. Vi får helt enkelt se ad tiden utvisar ;-)

Då var jag hemma. Känns väldigt skönt att sitta i soffan istället för på en hård stol i skolan. Sen att jag nu kan titta på film utan att det blir ett jäkla liv är också en bonus ;-) Den film valet föll på blev Win A Date With Tad Hamilton. Även det är en superbra film som innehåller kärlek och småtvister hela tiden. Mycket nöjsamt. Sen att sitta under en mysig filt under tiden gör ju inte saken sämre.

  Dagens film :-)

När jag får tid sen får vi se om jag hittar någon lista att fylla i. Det blir kanske en kick-off lista. Bara så man kommer igång och får lite inspiration. För just nu tänkte jag se klart min film och då är det lite distraherande att sitta och skriva samtidigt.

Ha det gött

XOXO Elin

Då satt man i skolan igen. Inte direkt kul när man känner att ens hosta gör så man mår illa. Men, jag håller tankarna vid att jag ska gå hem om ca en timme. Det är så ”hemskt” att de lektioner jag skulle haft idag är inställda pga att läraren är borta/sjuk. Känns inte helt fel att inte behöva sitta här hela dagen och göra inget alls. Därför blir det att hoppa på bussen om ungefär en timme och sen slänga sig i soffan. Blir nog en film och filten tills det är dags för träningen, dvs om jag kan träna med denna hosta, men det brukar gå så varför inte idag också.

Igår var en väldigt bra kväll. Jag spenderade den på soffan med tända ljus, filten och en mycket bra film, Hur man blir av med en kille på 10 dagar. Det är en riktig Elin-film. Innehåller allt som jag vill att en film ska ha. Det är kärlek, lite komplikationer och sen ett ”smådramatiskt” slut. Det kan nog inte bli bättre. Så när jag kommer hem senare blir det nog att se en film, vet bara inte vilken jag ska se än men det brukar komma till mig på något underligt sätt. Och sen gör det ju inget att Matthew McConaughey e galet snygg (A) Eller det är i alla fall något att vila ögonen på.

En väldigt bra film, kan rekomenderas.

Jaha, då hade jag slut på idéer att skiva om just nu, men man vet ju aldrig, det kanske kommer inspiration till mig när jag ska spendera en timme på bussen.  Eller när jag kommer hem. Sen funderar jag på om jag ska göra någon av alla dessa listor som man kan göra där man gör ett inlägg om dagen om en viss grej, men får se om jag hittar någon rolig, eller om jag orkar. Man vet ju aldrig med mig. Jag e matematiker och vi är väldigt lata och vill inte göra mer än nödvändigt.

Ha en fortsatt bra dag

XOXO Elin

Elin är inte direkt bra på det här med att blogga. Hon kommer inte riktigt ihåg att uppdatera och när hon väl gör det så känns det inte som hon har något att berätta. Men nu ska hon försöka bli lite bättre på det och kanske komma ihåg att uppdatera minst en dag i veckan, kanske till och med mer… Who knows? ;-)

I alla fall, som jag skrev var det ett tag sen och ni undrar kanske vad som hänt sedan sist. Tja, jag har börjat och gått halva sista året på gymnasiet och tar alltså STUDENTEN till sommaren.  Det ska bli så underbart att komma ifrån skolan och bara göra något annat. Sen, man vet ju aldrig, kanske jag hoppar på en utbildning direkt. Men det beror helt på hur långt jag kommit i mina planer om framtida yrke. Just nu… lärare. Men imorgon, eller nästa vecka, vet jag inte vilka galna idéer jag kommer få. Det kan ju ingen veta direkt. Så vi får helt enkelt vänta och se. Men, om ni har tur, kommer ni får veta när jag vet.

Tror ni jag är förvirrad?!?

Annars, jag håller på att ta körkort, vilket är det drygaste jag någonsin har gjort. Att det kan ta så lång tid för de på körskolan att se mina föräldrar ser varje dag som jag kör med dem är helt galet. Men jag har kommit på att det här med körskola måste vara något som staten kommit på för att tjäna pengar, får egentligen räcker det att man övningskör med någon för att man ska lära sig. Det man lär sig på körskolan kommer man ändå aldrig använda sig av. Kanske någon del, men absolut inte allt. Jaja, det är ju bara att bita i det sura äpplet och betala med ett leende på läpparna, mer kan man nog tyvärr inte göra. Men nu hoppas jag att jag snart kan bli klar med det så jag har en sak mindre att tänka på.

Vill bli av med denna skyllt nu...

Som jag skrev lite högre upp så tar jag studenten till sommaren och det ska bli sjukt skönt att lämna gymnasiet. Jag kommer givetvis saknar vänner och vissa lärare, men att slippa gå till skolan varje morgon och veta att denna dag kunde jag lika bra ha stannat hemma ska bli helt underbart. Sen att jag antingen måste jobba eller söka till högskola/universitet är en annan femma, men just att känslan av att inte ha något att göra kommer försvinna är väldigt skönt.

Med studenten kommer en massa kostnader och annat grejs man ”måste” vara med på. Som balen tillexempel. Men där har jag sparat in en massa kronor genom att sy klänningen själv. Sen hur klänningen kommer se ut vet jag inte, men jag hoppas att med hjälp av textilläraren kommer den bli superfin J Ett projektarbete ska också skrivas, men det känns det som jag har full koll på, för tillfället. Jag hoppas att det kommer bli ett bra arbete och framförallt att det bli intressant. Men, det är ytterligare en sak som jag inte vet resultatet på ännu. Det kommer nog att komma ut här så småningom.

Tja, vad ska jag mer skriva om. Jo, jag har bytt klubb i innebandyn, så jag måste nog fixa headern (när jag kommer på hur man gör). Spelar numera i Hjärnarp IBK, div2 damer. Känns hur bra som helst. Givetvis saknar jag alla kompisar från Åstorp och den gemenskap vi hade där, men jag kände att det var dags för något nytt och det har jag fått med. Jag har blivit mycket bättre och känner att för varje träning som går utvecklas jag. Nu orkar jag ju spela hela matcher utan att kräva syrgas och nästan svimma efter slutsignalen. Att kunna göra det och ändå känna att man gett allt är hur underbart som helst. Och att spela i 2:an istället för 3:an är en enorm skillnad. Inte bara för att speltiden blir automatiskt längre eftersom tiden är effektiv, men tempot och spelet är helt skilda världar. Att det är så pass stor skillnad är egentligen skrämmande. Men så är det och jag känner mig hemma i Brainarp, även om det är en bit att köra till träningar och matcher. Men att känna glädje när man går till träningarna igen är något jag inte kände under sista delen av säsongen i fjol, och det var inte pga. laget, det fanns andra faktorer som bidrog till det. Men precis som innebandyn var när jag spelade i Åstorp är det en plats att stänga av hjärnan och sluta tänka. Och det är något som jag vill behålla.

Laget under SM-kvalet i Växjö :-)

Jag har fått en kusin till, en Anton. Han kom till världen den 28 december 2010. Det är Izabelles lillebror. Vår lilla buskusin var och hälsade på oss i söndags och det var oerhört mysigt och roligt att träffa den lilla busungen igen. Hon växer ju så fort nu och tiden bara flyger iväg. När vi får träffa Anton vet vi inte än, men förhoppningsvis blir det innan han hunnit bli allt för stor.

Kusinen under besök i Hyllinge. Öppnar här födelsedagspaket med Markus (lillebror)

Sen har det kommit en Olivia också. Det är Hanna, pojkvännens syster, som fått en underbar liten tös som fyller 1 år den 7:e maj, alltså född 7/5-2010. Hon är så busig detta barn och när hon lär sig gå kommer det att gå undan. Jag kan inte fatta att de växer så fort och att tiden den bara springer iväg. Snart sitter man väl där själv ;-) Nej, skämt åsido, det dröjer ett tag till. Just nu räcker det att låna och mysa en stund, sen klarar man sig till nästa gång.

Ser hon inte busig ut eller vad. Och redannär hon kryper är Olivia en vilding, tänk då när hon kommer gå.

090623, ett viktigt datum. Snart två år sedan. Samma här, tiden flyger iväg, men känslorna stannar kvar. Älskar dig över allt annat och att ha dig i mitt liv betyder allt. Sen att vi har lite att jobba på gör bara att kärleken hålls vid liv. Släpper dig aldrig Pierre och det vet du om <3

Älsklingen hade lite otur i Bydalen förra vintern. Han råkade hamna under en gran ;-)

Nä, nu vet jag inte om jag kan få ut mer av detta inlägg. Det kommer kanske ett inlägg till när jag kommit hem i eftermiddag, eller så kommer det efter lunch, man vet ju aldrig ;-)

Men ni får ha det underbart tills jag skrivet nästa gång, och det vet man ju aldrig när det blir (A) Det tar kanske nästan ett år till nästa gång också, det kan jag inte veta nu.

Ha det gött

XOXO Elin